gurgamel

Helt plötsligt var det vår i stan. Det utlovade regnet och kylan uteblev liksom vattnet i containrarna på andra hindret. Åtminstone det senare lär ha berott på det rådande bevattningsförbudet. Mycket folk hade samlats i centrala Örebro för att heja fram alla Action-runnare.

Fördelningen av hindren längs den för året nya bansträckningen (8km) kändes väl genomtänkt. Quarterpipe-rampen var i år placerad före vattenhindren vilket tillät att utmaningen kunde antas med torra skor. De blötaste hindren fanns på loppets andra hälft. Nytt var också Action Run-riggen. Ett hinder som skulle besegras genom att svinga sej fram i en blandning av rep, ringar och trapetser.

Fyra starka man ingick i vårt lag; Jonas, Affe, Mathias och jag. Vi höll ihop gruppen bra hela vägen och höll ett jämt joggtempo mellan hindren. När det stod klart att alla i laget klarat både riggen och rampen på första försöket började det lukta bra tid. Även stockarna över ån passerades plurr-fritt av samtliga. Efter dubbelt nätkrypande vid stadsparken och nätklättrande på hamnplan var det dock dags att känna på Svartåns kalla vatten. Flytringskravlandet över ån blev väldigt blött även om hindret besegrades. Enda förlusten vid hindret var min nummerlapp. Den ligger väl fortfarande och flyter i det mörka vattnet. En aning nedylda plöjde vi på till de romerska ringarna över vallgraven vid slottet. Lugnt och metodiskt och med förvånande ork kvar i armarna tog vi oss över. Uppe på Drottninggatan väntade sen armgången. Hindret som jag aldrig fått klara. I år tog jag revansch. Trots blöta kalla händer och nu något sviktande kraft i armarna så slet jag mej igenom hindret. Affe och Jonas var nu lite före mej och Mathias och hann gå i mål nån minut snabbare. Jag och Mathias tog rullbanden sida vid sida som förra året. Upp kom vi och tiden i mål blev 58:37! Under timmen! Klart över förväntan! Grymt jobbat av alla!