gurgamel

Min rygg ömmade, höfter o knän stela som betong och skorna var sjöblöta av regnvatten. Min ponscho hängde i två stycken, på väg att rasa av. Jag mådde som en kung! Med stapplande steg snubblade jag o Micke fram bland urdruckna plastmuggar, slängda ponchos o tusentals människor på väg ut från Ullevis plan. Minuterna innan hade Bruce o hans E-street band tackat för sig o klivit av scenen efter att ha lirat skiten ur Ullevi under 3 timmar o 43 minuter. Vi hade fått mer än valuta för de andrahands-biljetter vi hittat på tradera ett drygt halvår innan.

 

 

Så här ett par dagar efter skrivs det om att detta var en av Bruce bästa spelningar någonsin. Ok, han har ju gjort några gig under sin ca 40-åriga karriär, denne 62-årige herre, så det är väl svårt att avgöra. Men riktigt jävla bra var det! Värt varenda droppe vatten jag hade i mina skor sen det tropiska åsk-regnet slog till 4-5 timmar innan konserten började. Detta föranledde kvällens huvudperson att inleda spelningen med Creedence Who´ll stop the rain. Det bjöds på nytt, gammalt o oväntat. Bruce klev efter några låtar ut i ryckte till sig publikens hemmagjorda skyltar med  nedskrivna låtönskningar. Utan hänsyn till det förbestämda låtlistan fick bandet finna sig i att snabbt påminna sej om orepade låtar som t. ex. Lost in the flood, en mina personliga favoriter. Hela arenan tystnade när Bruce släppte upp ett barn ur publiken på scen som ensamt fick sjunga refräng i Waiting on a sunny day.

Det blev hyllning till Clarence " Big Man" Clemons under Tenth Avenue Freeze Out o Bruce berättade rörande vad Sverige betytt för Big Man. Clarence brorson Jake Clemons klev vid flera tillfällen fram från sin plats i blåsorkestern o levererade sin farbrors odödliga saxofonsolon. Den största hyllningen till Clemons kom när Bruce o gänget spelade Jungleland med Jake på sax i det episka slutsolot. Då var inte många ögon torra inne på Ullevi. Gissar på minst 130 000 tårar. 66 561 personer i publiken på lördagskvällen. Några hundra fler än på fredagen då det var strålande sol.

 

 

Detta var min tredje Springsteen-konsert. Tredje o en halv om man räknar fredagens konsert som vi satt utanför arenan o avnjöt i sommarvärmen med varsin öl. 

 

      

Lördagens låtlista: