tid för bra musik?
När finns tiden för att lyssna på bra meningsfull musik egentligen? Denna fundering dök upp i skallen idag när jag tänkte att jag skulle göra en playlist till sommaren. Nuförtiden känns det som all musik måste passa in i det höga tempo som dagens vardagsliv ska levas i. De stunder jag lyssnar på musik är i regel när jag cyklar till jobbet eller är ute och springer och tränar. Sköna ackustiska låtar med livsbejakande texter få då stå tillbaka för menlöst disco-dunk, radiovänliga rockdängor och kanske i bästa fall nån bra power-metal från det gamla musikskafferiet. Musik som kräver mer aktiv lyssning som jazz, blues, visor och klassiskt hinns aldrig med. Bland det bästa som finns är ju att låta en riktigt bra skiva måla om verkligheten omkring en och skapa minnen som dyker upp varje gång den spelas. Olika musik passar ju för olika tillfällen, så är det ju. Men var är de tillfällen där bpm:en inte spelar nån roll? Varje gång jag gör en ny playlist nuförtiden finns det en tanke om att den ska kunna fungera som spring- och cykellista. Men ska jag aldrig sitta still och bara njuta utan att behöva känna mej jagad av tanken på att jag halkar efter? Det är som att det bara är ok att lyssna på musik medan man samtidigt gör nånting annat. Som att jag nu lyssnar på Ellis Pauls "Chasing beaty"-album medan jag skriver detta.
