gurgamel

Nyss cyklade jag hem från jobbet i hård motvind och snöfall. Kunde inte låta bli att ställa mej frågan om det var jobbigare än söndagens Vasaloppsäventyr. Men nä, nog för att det är drygt att cykla 11km i skräpväder men 9 hyfsat soliga mil i sega spår är nog ändå jobbigare. När detta skrivs är det tisdag kväll. Två dagar efter Vasaloppet. Redan bokad till nästa år. Som vanligt sjukt taggad på att göra mitt livs satsning på Vasan till nästa år. Det är bara så typiskt att skidsäsongen alltid tar slut i och med Vasan. Sen lägger man skidorna i förrådet till nästa år och inser fem veckor före Vasaloppet att den där rekordsatsningen nog får bli ett annat år. Men det behövs inga 40-50 mil för att klara vasan, som vissa vill hävda. Det har jag bevisat flera år i rad. Årets Vasaloppet blev min 8:e skidfärd mellan Sälen och Mora.    

Det gick ändå ganska bra, trots allt. Fick bara ihop tre skidpass och totalt 7,5 mil. Ändå åkte jag på 8 timmar och 16 minuter. Bästa tid på Vasaloppet (VL) men mitt rekord på sträckan från förra årets Öppet spår (ÖS) står kvar på 7:40. Känslan under stora delar av loppet var dock att det skulle bli en ganska dålig tid. Det var segt i spåren.

Åkte upp med Karlslunds IF som anordnade buss dit, boende, extra vätskekontroller och buss hem. Supersmidigt. Bussarna från Hallsbergs buss lämnade Haga centrum på lördagsförmiddagen. Toapaus i Lesjöfors där vi även höll på att glömma en snubbe när bussarna åkte vidare. Sen blev det lunch i en skola Malung. Trött pasta med skolvärldens deppigaste köttbullar och ketchup: 175kr. Men men, 90% av pengen gick till Malungs fotbollsungdomar så det får man väl ställa upp på.

Väl i Sälen inkvarterades vi i en stor sovsal med massor av madrasser. På varje madrass låg en banan med en peppande hälsning skriven på. Kul! Bussen tog oss sen till startområdet. Spåren på startgärdet såg stenhårda ut och sannolikt skulle det nog bli hårda, snabba spår nästa dag. Jag och en kille till konstaterade att startled 7, som vi skulle starta i, saknades bland portarna till startgärdet. Vår förhoppning sattes till att alla i startled 7 automatiskt uppdaterades till startled 6 eller rent av elitledet. I shoppen lyckades jag återigen plocka ut årets vasalopps-t-shirt. Så klart i dam-modell. Samma sak hände typ 2015. Men i år var expedittjejen snäll och sprang och bytte mot en herr-variant.

 

På kvällen blev det middag vid boendet och tidigt sänggående för alla. Vissa skulle gå upp strax före kl 3 för att sen gå de tre km till starten för att ställa ut skidorna kl 5 när fållorna till startleden öppnade. Lyckades till slut somna i den allt varmare och snarkigare sovsalen. Vissa, som jag, valde att åka med bussen till starten kl 6. Tidigt nog att gå upp kl 4. Frukost på boendet, mycket trevligt. Köpte en kaffe som jag fyllde min termosmugg med. Perfekt att ha på starten när man står och huttrar.

Bussen lämnade boendet kl 6 och vi anlände till starten en stund senare efter lite bilkö. Min logistikhjärna hade inte riktigt varit påkopplad så jag hade lyckats få min ombytesväska längst in bland all packning i bussen. Det var bara att ställa sig och gräva fram på parkeringen. Till slut hittade jag den men stressen satte fart på både puls och mage. Busschaufförerna var schyssta och hjälpte till att hiva väskor. Väskan skulle slängas in i en stor gul lastbil som sen skulle ta den till målet.

På väg in på startgärdet hittade jag nu startled 7. Nån hade satt upp skylten under natten. Men jag gick sen genom fel grind ändå och en funktionär muttrade lite men det hela gick bra. Jag blev incheckad i en blippmaskin som läste av mitt chip på fotleden. Ca 6 minusgrader på start. Sen blev det oväntat snöfall. Jag hade mammas gamla röda väst och min fejk-pälsmössa. Bra överdragskläder är viktigt så man slipper frysa när man står och väntar på start eller står i bajamaja- kön. Båda situationerna blev aktuella för min del före start. Kaffetermosen gjorde susen. Överdragskläderna åkte sen ner i en röd plastpåse med mitt startnummer som slängdes i en träbinge.

 

 

Ska man åka ett Vasalopp är det bra att sätta upp mål. Min målstege inför årets lopp såg ut som följer:

·        Komma i mål.

·        Göra mitt bästa Vasalopp (VL) dvs under 9:39.

·        Åka under 9 timmar.

·        Åka under 8 timmar.

·        Åka min bästa Vasaloppssträcka (VL/ÖS) dvs under 7:40.

·        Hinna med första Karlslundsbussen hem. Den skulle avgå kl 18 från Mora.

 Kl 8 gick starten. Femtontusen-ish åkare gled iväg i de 50 parallella spåren under dundrande tevehelikoptrar. Strax före vägövergången väjde jag för en vurpa och strax därefter var jag i backen. Det tog 45 minuter att komma de tre km till toppen. Då var täten ca 15 km bort.

Min egna fästvallning bet ganska bra. Däremot var glidet dåligt. De hårda spåren jag hoppats på uteblev och spåren var istället sega och sugande. Staktagen blev tunga. Började känna innan Smågan att det här kunde bli ett tufft lopp. Knappast nåt rekordår. Jag tog till min gamla taktik att räkna km till varje 5:e km, till nästa kontroll och tills det skulle vara ett nytt tiotal på skylten. Små mål längs vägen. Vädret i övrigt var fantastiskt. Soligt och ett par minusgrader. Skulle tagit med sittunderlag och matsäck. Längs spåret satt folk i snödrivor bland skotrar och njöt av skidåkarcirkusen.

Passerade Smågan och Mångsbodarna. Stannade väldigt kort på vätskekontrollerna. Innan Risberg kom krampen i magen. Stakningen i den sega snön hade kostat på. Fick börja diagonala mer. Men jag var ändå beredd på magkramp efter förra årets Öppet spår. Då fick jag kramp i magen runt Oxberg. Fast det var lite oroväckande att krampen kom redan innan Risberg i år. Det var bara att kämpa vidare. Fästet gjorde att jag kunde gå på hyfsat bra i uppförsbackarna. Dessvärre var snön i alla uppförsbackar som en blandning av strösocker och vetemjöl som skidorna försvann ner i. I Evertsberg anlände jag till ca 12:30. Det hade ändå inte gått så himla långsamt. Fyllde på med lite sportdryck och bulle och lämnade in skidorna för glid- och fästvallning. Det gjorde skillnad och ett tag därefter började hoppet tändas att det kanske kunde bli en ok dag ändå. En ok tid alltså.

Kilometrarna betades av i hyfsad takt. Ofta kändes som att det nyss var det 3km till förra kontrollen, men nu är det tre km till nästa kontroll. Nånstans på andra halvan var olyckan nära när jag gled ikapp en åkare i nedförsbacke. Precis när jag satte ut höger skida för att bromsa kom det en åkare bakom i det högra spåret som nästan körde på min broms-skida. Men på nåt sätt lyckades vi alla komma ur situationen utan fadäser.

På slutet bjöd diverse privatpersoner och sponsorer på extra vätska. Det blev nästan ett störande moment när man ville yxa på för att komma i mål. Kramperna kom och gick. Magen, triceps, hälsenan (?). I Eldris var klockan ungefär 15.30 och det var 9 km till Mora. Kanske kunde några av målen på min lista gå vägen. Med nyfunnen stak-teknik kämpade jag vidare. Trött och sliten men någorlunda hoppfull. In i Moraparken och den sista km-skylten passerades. Då högg magen till igen så jag nästan fick stanna. Blev passerad av flera slutspurtare och fick nästan kliva åt sidan för att undvika krock när de skulle tränga sig igenom fältet av åkare.

Kom i mål på 8:16. Check på flera av målen. Efter köande till chipinlämning, skidinlämning, duschbuss, dusch, duschbuss igen och skiduthämtning, hade jag en knapp kvart på mej att hinna till första bussen hem. Då hade jag också hunnit leta på min väska med ombyte och påse med överdragskläder. Trots ett helt vasalopp i benen så småjoggade jag med min packning bort mot bussparkeringen. Bussen var kvar och jag hann med tidiga bussen. Check på ytterligare ett mål!

Klarade hela Vasaloppet utan en enda vurpa. Enda kraschen kom när jag skulle ta mej till duscharna och gå ner för en slänt där det var is. Landade hårt på min väska med kläder och slog mej lite på armbågen. Det gäller att inte slappna av för tidigt. Bara för man är i mål betyder det ju inte att äventyret är över. Alltid bra att spara lite energi till allt man måste genomföra efter målgång. Kan vara riktigt jobbigt att få ståplats på duschbussen t.ex.