Japanresan Del 5: Kanasawa
Nu har det gått dryga två veckor sedan vi kom hem i från vår resa. Vardagen har återtagit sitt grepp om tillvaron även om det varma vårvädret piggar upp efter den blaskiga vintern. Sedan vi kom tillbaka har jag hunnit vara sjuk några dagar, bytt till sommardäck på cykeln, hämtat bilen från verkstan och funderat över framtiden. Igår fick jag mitt jobbschema för sommaren och det såg helt ok ut. Jag kommer t o m ha två veckor semester i augusti. Vi får se lite hur det blir i höst. Men det är inte därför jag sitter här och skriver, ackompanjerad av min grannes dunkadunka-musik genom väggen. Vi var ju i Tokyo en sväng. Vi var också i en stad som heter Kanasawa. Jag tänkte försöka sammanfatta den delen av resan lite kort här.
Det tog nog 2-3 dagar innan jag ens lärde mej namnet på staden. Emil fick tjata in det. Kyoto hade tidigare stått på programmet men hade fått strykas pga höga hotellpriser eftersom det var körsbärsblomning på G. Kanasawa fick det bli istället. Vi tog oss till Kanasawa med det snabbgående Shinkasen-tåget. Sträckan till Kanasawa hade öppnat för bara ett par veckor sedan. På vägen dit passerade vi bl.a. OS-staden Nagano.
Shinkasen-tåget. Späjsigt värre.
I Kanasawa bodde vi på ett ganska fint hotell. De hade en väskbärar-kille som påminde en del om Manuel i Pang i Bygget. Fast han var japan. Väldigt glad filur. Kanasawa hade mer gammal traditionell japansk bebyggelse än Tokyo. Det blev bl.a. besök i stadens återuppbyggda slott vars murar på natten var upplysta i blått. Intill slottet låg en väldigt fin japansk park som vi också strosade runt i. Det blev även en del "photo-sessions" i jakten på tänkbara pannkaksbilder.
Just dessa bilder kanske inte kvalade in till pannkakan....
Fotograf Mikey i sitt esse! Ett glatt gäng i "gamla stan". Hör introt till Beverly Hills 90210 i bakhuvudet...
En dag bokade vi guidad tur i vad som kallades "ninja-templet". Bokningsdamen ville först inte boka en västerlänsk grupp eftersom hon antog att vi skulle störa under den guidade turen. Hon klargjorde också att det var strängt förbjudet för vår japanska vän Sanae att översätta den helt japanska guidningen. Vi fick komma dit till slut och gick vår guidade ninja-tur. Vi hade fått varsin folder med en sammanfattande engelsk text för varje rum i templet som guiden beskrev. Fotografering var strängt förbjuden oavsett vilket språk man pratade. Vi lotsades runt bland hemliga rum och passager i punktlig japansk stil. Egentligen hade templet inget särskilt att göra med ninjor, det kallades bara så pga alla sina lönngångar.
Utanför Ninjatemplet.
