Manhattan
Det är inte helt lätt att summera ihop alla intryck efter en resa till andra sidan atlanten i ett enda blogginlägg. I förra inlägget kunde jag ha inkluderat hur enkelt det var att hitta på Manhattan. Alla gator är placerade i ett numrerat rutnät med "streets" tvärgående och "avenues" längsgående. "Streets":en var också markerade med west eller east beroende på vilken sida av Manhattan man befann sej på. Mycket praktiskt när man stod i en korsning och skulle orientera sej. Perfekt för nån som besitter ett lokalsinne som mitt. I tunnelbanan stod det också om tågen gick "up-town" eller "downtown", vilket gjorde det enkelt att ta sej åt rätt håll. Snabbaste och billigaste sättet att ta sej runt var med tunnelbana. Man kunde köpa ett vecko-kort för ca 30 dollar. En enkelresa gick på 2,50 dollar. Taxi var också ganska enkelt och inte så farligt dyrt om man var fler som delade. Vi betalade ca 200kr från 110th street till 47th street, dvs 63 gator. Dock kunde trafiken vara ganska trög så det gick ju inte alltid så snabbt med taxi. Vi promenerade väldigt mycket också. Eftersom vi bodde vid Times square var det gångavstånd till Central Park, Empire state building, Rockefeller center m.m. Allt promenerande gjorde att jag slet ut tre par strumpor under veckan i New York. T o m bastanta jobbstrumpor som pallat trycket efter mången arbetsdag i truck-skor gick det hål på efter EN dag på Manhattan. Priserna på Manhattan var väl ungefär som hemma om man pratar om mat och dryck. Men hemma äter man ju kanske inte hamburgertallrik på puben som lunch varje dag. Det mest ovärda att prova var salt pretzels (salta kringlor) som det sålde i korv-vagnarna. Tänk en välsockrad kanelbulle fast sockret är salt! Inte gott.
Det var gott om poliser och brandbilar på Manhattan. Det var typ utryckning hela tiden nånstans. Både polis och brandkår hade t-shirts och mössor med NYPD resp. FDNY-tryck som man kunde köpa tillsammans med de typiska " I (hjärta) New York"-tröjorna. Vissa byggnader, som t.ex. Empire state building, gick knappt att se från gatan utan var tvungen att ses på håll. Man såg inte skraporna för alla skrapor helt enkelt. Det var trångt mellan de höga husen och man kan ju undra hur kul det är att vara arkitekt på Manhattan när ens tjusigt designade byggnad bara försvinner i skyskrape-skogen. Freedom-tower syntes dock ganska väl. I förhållande till alla skyskrapor kändes frihetsgudinnan ganska liten. Själva statyn lär mäta ca 47 meter om jag minns rätt. Något kortare än Svampen i Örebro.
Som jag nämnde i det tidigare inlägget kollade jag på Ensam hemma 2 när jag kom hem för att se om jag kände igen mej. Det gjorde jag så klart. Jag började också fundera lite kring om man sett Daniel Stern (skurken Marv) i något annat än Ensam Hemma-filmerna. Jag släppte funderingen och letade upp serien Manhattan på Netflix. Jag tänkte att den kanske handlade om New York också. Nä. Den handlade om Manhattan-projektet och atombombs-uppfinnandet. Men den verkade ändå ganska bra så jag fortsatte kolla. Gissa vem som dök upp som en skäggig gammal gubbe i serien? Jupp, Daniel Stern.
