back on the blogg
Jamen här har jag inte varit på ett tag! Inte sen jag kom hem från Vanuatu. För alla er som följde resebloggen kan jag glatt tala om att jag kom hem. Jag är alltså inte längre borta. För jag är här. I Visby där jag bor. Än så länge. Tydligen ska jag flytta härifrån. Flytta hemifrån skulle man kunna säga. Förstår inte riktigt varför. Här är ju där där jag trivs och bor i paradisasken Mejerigatan.
Home sweet home
Kom hem till ett uppsats-panikande Visby för ca en månad sedan. Separationsångesten inför termins-och kandidatprogramsslutet var så påtaglig att jag sparkade tån i den. En ömmande tå... nog för att ömhet är eftersträvansvärt men kanske inte just så här. Paniken och ångesten har om möjligt stärkts ytterligare de senaste dagarna. Varje dag man kommer till högskolan, till labbet eller köper sig en kaffe börjar man klura på om det detta kanske var den 4:e näst sista gången eller så. Undrar om någon kommer bekräfta när sista gången är, så man vet. Eller tar det bara slut så där mystiskt och sen får man inse själv om några månader att " aha, det där var sista gången jag gick på toa på tredje våningen o pappret var slut". Hursomhelst så var det med all sannolikhet sista kvällen på Rindi igårkväll. Inte för att det kändes som det men den råbarkade sanningen säger att det var så. Och nykter var jag. Sen tre veckor tillbaka. Kanske tur det. Även om en sista skål för Rindi hade kännts bra så väger det inte upp att jag antagligen satsat på ett häradsrekord i bartömning efteråt. Jag skålar med mina tankade vänner i tanken... och kanske med en pepsi.
Da Vincis "the last rindi-skål"
(bilden lagligt snodd från Elinors facebook)
Jag har på nåt sätt lyckats skriva en opponeringsklar uppsats. En C-uppsats. Elinor har fått äran att såga den. motorsågsmassaker. På torsdag kommer våran öden avgöras. Ser framför mej hur lärare och opponeter med ondskefulla blickar kantar vägen fram mot alta...öhm.. katedern? Iförda gamla hockeymasker och brummande motorsågar. Husquarna. Paul o Helene har väl i och för sej ( tog en stund innan jag kom på hur man skrev ut " i of") med sej varsin machete från Samoa.
Antagen till framtiden. Danmark. Marinarkeologi.
What?! Jo tydligen. jaha. Oj då.
Hoppas Sila kommer in nu också.
It takes two to GURK!! "hey hey"!
Kommer kännas märkligt o lämna ön. Så mycket minnen, möten och minnesluckor. Tre av de bästa åren i mitt tjugos...ja, i mitt liv räcker väl. Trots djupa dalar ibland har jag aldrig längtat härifrån. Tentor, uppsatser, bar-slit, GotArk-göra, misstag, förlorad kärlek, slitiga grävningar och statistikkurser! Bring it on! Ni får mej inte att vilja åka härifrån! Träffat de bästa vänner man kan önska sej här. Alla satt de lika vilsna som jag i B23 en dag i slutet av sommaren 2007. Om vi blivit mindre vilsna under denna tid vet jag inte men vi har ju i alla fall hittat varandra ("naaaaaww"). Luv U all!
"Men en tom paradisask kommer bara bli en vemodig påminnelse om en svunnen jul, och kanske har det blivit dags att att börja se fram emot påsken"- Bergljung (2010-05-31, 01.34)
Home sweet home
Kom hem till ett uppsats-panikande Visby för ca en månad sedan. Separationsångesten inför termins-och kandidatprogramsslutet var så påtaglig att jag sparkade tån i den. En ömmande tå... nog för att ömhet är eftersträvansvärt men kanske inte just så här. Paniken och ångesten har om möjligt stärkts ytterligare de senaste dagarna. Varje dag man kommer till högskolan, till labbet eller köper sig en kaffe börjar man klura på om det detta kanske var den 4:e näst sista gången eller så. Undrar om någon kommer bekräfta när sista gången är, så man vet. Eller tar det bara slut så där mystiskt och sen får man inse själv om några månader att " aha, det där var sista gången jag gick på toa på tredje våningen o pappret var slut". Hursomhelst så var det med all sannolikhet sista kvällen på Rindi igårkväll. Inte för att det kändes som det men den råbarkade sanningen säger att det var så. Och nykter var jag. Sen tre veckor tillbaka. Kanske tur det. Även om en sista skål för Rindi hade kännts bra så väger det inte upp att jag antagligen satsat på ett häradsrekord i bartömning efteråt. Jag skålar med mina tankade vänner i tanken... och kanske med en pepsi.
Da Vincis "the last rindi-skål"
(bilden lagligt snodd från Elinors facebook)
Jag har på nåt sätt lyckats skriva en opponeringsklar uppsats. En C-uppsats. Elinor har fått äran att såga den. motorsågsmassaker. På torsdag kommer våran öden avgöras. Ser framför mej hur lärare och opponeter med ondskefulla blickar kantar vägen fram mot alta...öhm.. katedern? Iförda gamla hockeymasker och brummande motorsågar. Husquarna. Paul o Helene har väl i och för sej ( tog en stund innan jag kom på hur man skrev ut " i of") med sej varsin machete från Samoa.
Antagen till framtiden. Danmark. Marinarkeologi.
What?! Jo tydligen. jaha. Oj då.
Hoppas Sila kommer in nu också.
It takes two to GURK!! "hey hey"!
Kommer kännas märkligt o lämna ön. Så mycket minnen, möten och minnesluckor. Tre av de bästa åren i mitt tjugos...ja, i mitt liv räcker väl. Trots djupa dalar ibland har jag aldrig längtat härifrån. Tentor, uppsatser, bar-slit, GotArk-göra, misstag, förlorad kärlek, slitiga grävningar och statistikkurser! Bring it on! Ni får mej inte att vilja åka härifrån! Träffat de bästa vänner man kan önska sej här. Alla satt de lika vilsna som jag i B23 en dag i slutet av sommaren 2007. Om vi blivit mindre vilsna under denna tid vet jag inte men vi har ju i alla fall hittat varandra ("naaaaaww"). Luv U all!
"Men en tom paradisask kommer bara bli en vemodig påminnelse om en svunnen jul, och kanske har det blivit dags att att börja se fram emot påsken"- Bergljung (2010-05-31, 01.34)
