Bygg ditt eget berg!
(Inlägg från motionsberget-bloggen)
Jaha vadå bygga berg? Det låter ju jättejobbigt. Ska man släpa ihop massor med sten och stapla och stapla tills man har ett berg?
Ja exakt!
Motsatsen till att bygga sitt eget berg blir att bära omkring på ett berg av rädsla och oro över att inte duga.
För inte riktigt ett år sen råkade jag ut för en sån där sak, ni vet, när någon man vill ska tycka om en inte vill tycka det. Då hamnade jag ganska snabbt i ett “jag duger inte”-tänk vilket fick mej att må skit. Jag tyckte inte jag var värd nåt, jag hade inte kommit nånstans i livet, jag hade inte pengarna man skulle ha, utbildningen man skulle ha, jobbet man skulle ha, bostadsrätten man skulle ha, jag var inte bra på nåt osv osv. Ingen kunde tycka om mej för jag var misslyckad. Men nånstans började jag fundera på varför jag plötsligt var så usel. Mitt liv såg ju exakt likadant ut som det hade gjort några veckor tidigare när jag tyckte att det mesta var bra (Ja jo så när som på en sak då). Var skillnaden på om jag dög eller inte dög beroende av vad någon annan tyckte om mej? Handlade det bara om att jag behövde bli bekräftad? Jag kom på mej själv med att jämföra mej med andra som jag upplevde hade kommit längre i livet och som hade allt det där som jag tydligen saknade. Jag funderade på hur skulle jag kunna ändra på mej för att duga. Jag letade bostadsrätter jag inte hade råd med, sommarstugetomter som jag aldrig skulle klara av att bygga på och utbildningar som min kvarvarande CSN inte skulle räcka till. Jag var 32, och fast i oduglighetens ingenmansland…
…tills jag insåg att allt det där jag jämförde mej med inte var något jag ville ha. Jag rensade ritbordet och började metodiskt att skriva in de saker jag såg som positiva; jag tränade, jag fotade, jag spelade musik, jag hade ett jobb jag trivdes med, var bra på och gick runt på, jag hade en bra lägenhet, jag har vänner och familj som tycker om mej osv osv. Enkelt uttryckt kan man säga att jag började fokusera på de positiva bitarna i mitt liv. Men det är svårare än man tänker sej. Så fort jag tänkte ordet träning tänkte jag också “ja men så många andra tränar ju så mycket mer och seriösare än mej” och så där fortsatte det med andra punkterna också. Om någon var bättre än mej på något så gilldes det inte. Och snart var ritbordet tomt igen (ritbordet finns mest bara i mitt huvud). Men några ord från mina samtal med skolkuratorn på HGO för massa år sen gjorde sej påminda; “Vi tycker om att slå oss själva ner i skorna”. Uppenbarligen var det precis vad jag höll på med. Fram med ritbordet igen. Fokuset var ju på de positiva bitarna i mitt liv. Inte på vad jag skulle bli världsmästare i utan på vad jag tyckte om. Är det någonting vi uppskattar hos andra människor så är det deras passioner, inte deras prestationer. Nu ritade jag igen mina passioner och de tog formen av byggstenar. För varje sak jag tyckte om och som gjorde mej till den jag är, ritade jag det som en sten. Undan för undan byggde jag mej ett inre berg av det som var jag. Jag kände hur tyngden från jämförandets stenar släppte från axlarna. I stället la sej tyngden av allt som är jag i det berg jag nu kunde kliva upp och stå stadigt på. Det är från toppen av detta berg som jag kan se klart och ta sikte på nästa mål.
Metoden är säkerligen inte unik. Jag vet bara att den funkar för mej. När de inre demonerna börjar göra sej påminda rensar jag bordet, sen lägger jag omsorgsfullt dit de saker som jag tycker om och bygger mitt eget berg. Varsågod att prova!
Det finns ett skäl till att bloggen heter som den gör. En av mina största byggstenar är träning och motion. När jag hade förstått det väcktes tanken på att börja blogga om det också. Nu har mitt berg blivit lite högre eftersom denna blogg blivit ytterligare en byggsten.
