Blodomloppet 2017
Som återbliven blodgivare måste man ju ställa upp och springa för att uppmärksamma en god sak. Till detta äventyr tog jag med mej mor, kompis Mathias, kompis Mathias dotter och kompis Mathias mor. Ett laddat gäng under det finurliga lagnamnet “Lopptimisterna” ställde strax efter kl 18 upp utanför Träningens IP för att ta sej an 5 resp. 10 km. Området var fyllt med löpare i röda Blodomloppströjor. Evenemangstälten på innerplan ledde tankarna till en fullbelamrad campingplats.
Ett av mina träningsmål detta år är att sätta nytt PB på milen. Dvs springa under 44:40. Efter att ha fått vårsäsongen förstörd av en vad-skada så har sommaren varit en period av varierande långpass och intervaller i syfte att höja min medelhastighet. Blodomloppet igår, 24:e augusti, var ett bra mål at träna inför. För ett par veckor sedan sprang jag en mil på 44:44. Så nog hade sommarens träning tagit mej i rätt riktning. Förhoppningen var att putsa några sekunder ytterligare på detta under Blodomloppet.
Men springa i elljusspår eller längs tomma cykelbanor är nåt helt annat än att springa lopp med hundratals medlöpare. Orutinerad som jag var så tänkte jag inte på att placera mej långt fram i startfältet. När startsignalen gick tog det mej nästan en minut att komma fram till startporten där tidtagningen startade och sedan bestod första kilometern mest av att kryssa sej fram mellan långsammare löpare i de få luckor som fanns på den smala cykelbanan. Tappade ca 30 sekunder i denna trängsel och gjorde första kilometern på 4:45. Jag kom loss under andra kilometern och kunde göra den på 4:16. Efter detta hade jag bara en km över 4:30 (4:37 på sjätte), övriga km låg mellan 4:21 och 4:28.
Regnet duggade och benen kändes ganska tunga mot slutet. Efter ett tag kunde jag inte komma åt min tidtagning på mobilen som låst sej. Svetten gjorde att fingeravtrycksläsaren inte funkade. Jag fick gå på känsla. In på upploppet la jag på en spurt och väl i mål tog det mej en stund att få ordning på mobilen och kunna stänga av tiden. 45:20 löd tiden på mobilen. Alltså borde jag kommit i mål något bättre. En stund senare gick jag in på Blodomloppets hemsida där min tid angavs till 45:51 (?). Det var tydligen tiden från startsignalen till mål. Klickade mej längre in och hittade min sträcktid som var 44:59. 20 sekunder från PB!! Starten sabbade allt. Läxa till nästa gång. Ställ dej långt fram!!
Vi samlade ihop vårt lag när alla kommit i mål och knaprade på chokladkakor och sallad ur picknickkassen vi fått. Området började tömmas på folk och likaså värme. Vi promenerade bort till bilen och åkte hemåt. Väl hemma satte jag mej och analyserade mina km-tider noggrannare från Runkeeper. När jag lagt ihop tiderna för mina första 10km fick jag en totaltid på 44:30. Kartbilden visade också att 10km-märket låg något före mållinjen. Rätt förvirrande. Nu vet jag inte om jag faktiskt klarat mitt årsmål. Känslan är att jag får skriva detta resultat inom parentes tills vidare.
Så sammanfattningsvis sprang jag på 45:51, 44:59 och 44:30. Glasklart!
