gurgamel

När jag passerade stortorget på väg till jobbet i förmiddags höll de på att packa ihop det sista av den stora målgången från gårdagens lopp. I år tog jag det hindret på första försöket. Trots en stel vad och ett knä som skavde så tog jag och Mathias oss runt banan bara två minuter långsammare än jag  gjorde förra året. I år klarade jag dessutom fler hinder. De enda som jag fick köra straff-burpees på var stora rampen man skulle springa uppför (vågade mej inte på den med min vad), sen pinsamt och frustrerande nog; Armgången. Som jag har tränat armgång de senaste veckorna! Bra på det har jag också blivit. Och jag hade klarat det där jäkla hindret om de där pinnarna bara suttit fast. Men svårighetsgraden var (medvetet?) uppskruvad och när jag klarat mej halvvägs och greppade framförvarande stång så snurrade den, min hand rullade av och jag failade hindret. Gjorde mina 10 straff-burpees och lunkade vidare. Först lite senare slog det mej att jag kunde ju ha försökt en gång till. Annars kände jag mej starkare än förra året och lodräta väggar och “irish tables” besegrades utan problem. De vågräta klätternäten forcerades med rull-tekniken istället för förra årets krypteknik. Detta sparade in mååånga blåmärken på smalbenen. Ponton-löpningen över Svartån klarades utan att trilla i vattnet detta år.

Får tacka Sofia, Rickard och Larse för fotandet och filmandet när vi slet. Idag har jag otroligt nog inte mer ont i min vad än innan loppet igår. Det lugna löptempot var nog rätt melodi. Våra lagkompanjoner från jobbet höll lite högre tempo och gick i mål strax under timmen. Vi gick i mål på 1:07.

Det var lika barnsligt kul som sist! Hoppas detta lopp kommer igen!