OM x 2 pratade jag om en gång...
... och jag tror båda om:en slog in. För jag har för mej att det handlade om att få tjänsten på 30,75h/vecka på jobbet och om att få lägenheten på Krukmakaregatan. Nu har det gått några månader sedan sommaren när jag skrev det där. Nu har jag ett ordentligt schema på jobbet till skillnad från att till 75% ha behovsbaserade extrapass på alla möjliga olika tider. Jag bor i en lägenhet som jag känner att jag har valt själv. Jag tycker att jag kan ha lite framförhållning igen och planera saker. Tempot i tillvaron har blivit lite jämnare också. Det slog mej igår att jag tror att jag mår lite bättre nu generellt. Någonstans i dessa förändringar har jag lyckats stärka min självkänsla och kanske börjat hitta lite mer vem jag är. Att sätta fingret på exakt vad det är för saker som jag hittat tillbaka till är ganska svårt. Jag tror att jag bar runt på ganska mycket oro tidigare. Oro kring framtiden och att inte leva upp till andras förväntningar. Dessa förväntningar hade jag till största delen själv skapat och de hade väl aldrig nån verklighetsförankring egentligen. En motgång nu innebär inte längre att ramla ner i den mörka mentala källaren. Nu kanske jag hamnar på den mentala vardagsrumsmattan istället. Men jag har upptäckt åtminstone en förädisk fallgrop vilken stavas alkohol. Jag har sedan ett tag märkt hur det där vardagsrumsgolvet i skallen fälls undan när jag har varit ute och kalasat en kväll. Oftast märks det dagen efter. När man känner sej som eländigast. En gång i tiden gick jag och pratade med en kurator kring just negativ självkänsla kopplat till alkohol. Det var efter en period av negativa känslor som dök upp i samband med fester. Jag tror jag lärde mej ganska mycket bra under de samtalen. Mycket kring att fokusera på det positiva man har i sin egen tillvaro och sluta jämföra sej med andra. Att bara leva upp till sej själv. Då handlade det ganska mycket om att hitta en bekväm nivå på festdrickandet också. Allt det där har varit bra verktyg att ha med sej sen. Nu när jag som sagt fått lite jämnare tempo i tillvaron känns det som att jag bättre kan fokusera på mina styrkor och det jag tycker om.
Det finns bara en av oss alla, var den enda. Unikare än så blir man inte.
