gurgamel

Två veckor kvar till två veckor ledigt. Börjar känna mej så jäkla trött. Det ska vara sommar och uteserveringshäng, solande och badande, glass (laktosfri så klart) och solbrillor, supermysiga sommarkvällar på nån brygga. I alla fall brukar sommaren se ut sån i mitt huvud. Denna sommar har inte riktigt levt upp till min förutfattade bild. Den har hittills mest betraktats genom vindrutan på bilen bakom två frenetiskt vevande torkarblad. "Det mesta regnar bort, så ta för dej, solen skiner idag". Jo, solen sken faktiskt idag för en gångs skull. Jag hade gärna tagit för mej, tagit en sommar-special med plusmeny, men så var det här med att vara ledig. Det var jag inte. Kanske finns det lite sommar kvar tills imorron.

 

Ikväll somnade jag på vardagsrumsgolvet efter jag kommit hem. Rätt "trött" efter gårkvällens avslutnings-umgänge med Emil. Tanken var väl att gå ut på stan men så råkade nån sätta igång vm-krönikan från -94. Blev helkväll med youtube. När jag vaknat till från min svala dvala på golvet försökte min hjärna processera valen att sticka bort till universitetet där ett "smasigt gäng" tydligen spelade volleyboll eller sticka ut och springa. Pre-semestertröttheten gjorde att valet, efter ca en timmes stirrande i intet, föll på löpningen. Den fysiska orken verkar det inte vara nåt fel på. Däremot den mentala och sociala. Men-orken och Soc-orken. De orkarna orkar inte så mycket just nu. Det har märkts under alla kvällar med japaner, australiensare, Emil och gänget och på jobbet. Jag kan styra upp en korvstroganoff-bjudning till hela gänget men middagskonverseringen överlåter jag till de andra. 

 

När jag sprang längs grusvägen på Boglundsängen ikväll flög gässen i sina v-formationer som att de förberedde sej för flytten söderut. Det spelar nog ingen roll hur fort man springer, denna sommar hinns inte ikapp ändå.