Assar drakdödaren
Ledig dag idag. Solen sken så man kunde tro att det faktiskt var sommar. Efter lite grötfrukost och några samtal med min blivande bovärd och min snart före detta bovärd fyllde jag upp tre kassar med pant och gick till ICA och köpte en påse ris för mina pantpengar. Det var en trevlighetens dag då båda de äldre damerna som stod före mej i kön lät mej gå före dem. Jag betalade med mittpantkvitto och la växeln i tiggargummans kopp utanför ingången till butiken. När jag kommit hem till lägenheten igen slog den där jag-är-ledig-på-en-fantastisk-dag-men-ingen-annan-är-det-ångesten till. På facebook lades water-slide bilder upp av glada sommarmänniskor i centrala Örebro. Jag vill ju också göra roliga sommarsaker när det väl händer nåt i stan. Men inte själv. Så för att döva den gnagande känslan av utanförskap som jag lyckats bygga upp i mitt huvud fick jag för mej att jag skulle börja flyttpacka. Sagt och gjort. DVD:er, CD-skivor och böcker tömdes ur bokhyllan och åkte ner i kartonger. När jag ute i förrådet rotade runt bland gamla arkeologiböcker och ärvda serviser hittade jag en skrivbok i svenska från nån gång i grundskolan. Vid närmare titt visade den sej häröra från åttan. Vad fan har jag sparat den för, tänkte jag och bläddrade upp första sidan. Där hittade jag min gamla saga "Assar drakdödaren". Så nu ikväll, efter att jag kommit hem från en solosväng på stan där jag lyssnat på Uno Svenningsson, Patrik Isaksson, Miriam Bryant samt svenska kammarorkestern och hittat trevligt middagssällskap i form av Savis och Karin, så tänkte jag bjuda er läsare på en åttonde klassens kvällssaga. Here goes:
Assar Drakdödaren
Det var en gång i en liten by bortom bergen där alla människor levde i frid och fröjd. En av dem var en kille som hette Assar. Han var väl ganska vanlig egentligen förutom att han var släkt med en stor krigare. Denna krigare, som hette Pudrimus, hade varit med i de största och mest omtalade slagen som utkämpats i detta land. Han var också kungens personlige drakdödare.
Assar brukade gå runt och skryta om sin släktings alla dåd och folket var lite trötta på honom. Men Assar var också väldigt förtjust i grannflickan Amira. Dessvärre var Amiras far inte så jätteglad över det. Han försökte hela tiden hålla sin dotter borta från Assar. Men Assar var listig. Han kom hela tiden på nya ideér för att få träffa Amira.
En dag kom en främmande ryttare till byn.Ryttaren var en av kungens riddare. Han var utsänd för att hitta Assar och ta honom till kungens slott. Han fick efter en stund tag i Assar som stod och skröt för en fiskare. Riddaren steg av sin häst och bad att få tala med Assar. Assar såg på riddarens kläder och på bilden på hans sköld var riddaren var ifrån.
- Är det du som är Pudrimus släkting? frågade ridddaren.
-Ja, svarade Assar, - Hur så, har det hänt något?
riddaren förklarade att Pudrimus blivit sjuk och inte kunde utföra sina uppdrag och hade skickat efter Assar för att han skulle utföra hans uppdrag. Pudrimus hade låtit tillverka ett förtrollat svärd som bara Assar skulle kunna använda. Han hade själv ett likadant. Assar förhastade sej lite grann och sa att han gärna följde med.
Dagen därpå anlände de till kungens slott och det var nu Assar kom på att han glömt fråga vad uppdraget gick ut på. Men han tänkte att han skulle nog få svar på det i alla fall. Riddaren förde snabbt Assar till kungens arbetsrum där kungen och tre personer till väntade. De hälsade och pratade lite. Sen berättade kungen om uppdraget. Draken Bertram hade terroriserat byar och städer i den nordöstra delen av landet och Assar skulle helt enkelt åka dit och slå ihjäl Bertram. Han fick sju soldater med sej på färden som skulle påbörjas redan nästa morgon. Och redan i gryningen dagen därpå lämnade åtta ryttare slottet och gav sej ut i vildmarken på jakt efter draken. Assar hade det förtrollade svärdet med sej.
I fyra dagar red sällskapet innan de träffade på någon levande varelse. Men på eftermiddagen den femte dagen träffade de en gammal vis man. De stannade till och Assar hoppade av sin häst och gick fram till mannen.
- Har ni sett någon drake här i närheten? frågade Assar. - Vi letar efter draken Bertram.
-Nej, honom har jag inte sett, svarade mannen, - men jag vet var han har sitt bo.
-Jaså, var då? undrade Assar,
-Högst upp på Stora Berget.
Mannen såg att Assar hade det förtrollade svärdet med sej.
-Åh, ni är besläktad med den store Pudrimus ser jag. Då ska jag ge dej ett råd om hur du kan döda draken.
Så talade mannen om vad Assar skulle göra. Och redan dagen därpå kom Assar och de sju soldaterna fram till Stora Berget. I tre timmar klättrade de innan de kom upp till toppen. Det hittade draken sovandes i sin grotta. Assar gick lugnt in och väckte Bertram.
-Ursäkta mej, sa Assar, -men vore det till för mycket besvär om vi kunde gå ut så jag fick slå ihjäl er?
När draken hörde detta började han skratta.
-Skulle du, lille plutt, slå ihjäl mej? Det tror jag inte.
Draken fortsatte skratta.
-Skrattar bäst som skrattar sist, sa Assar.
-Okej då. Vi går väl ut då.
Väl ute drog assar fram svärdet och höll det framför sej. Draken tittade på svärdet och sade:
-Ska det där lilla metallstycket kunna göra mej något illa?!
-Vänta bara, sa Assar. - Jag ska bevisa att jag är mycket starkare än dej och låter därför dej slå ett slag på mej med det här svärdet.
Assar lämnade över svärdet till draken som trodde att han med all säkerhet skulle krossa den lille krabaten i småbitar. Bertram höjde svärdet högt ovanför sitt huvud och slog till Assar med all sin kraft.
Ingenting hände.
Assar stod där och tittade på drakensom om ingenting hade hänt. Draken tittade snopet på Assar och sedan på svärdet.
-Men vad i hela... sa han och slog till ännu en gång. Även denna gång stod Assar oberörd kvar.
-Nej nu tycker jag allt att det är min tur att slå dej, sa Assar.
Bertram funderade ett slag och kom fram till att om han inte kunde få den där lilla plutten att ens reagera så skulle väl han inte heller göra det.
Assar tog tillbaka svärdet, fattade ett fast grepp om det och slog till.
Miltals därifrån kunde vrålet av smärta höras. Draken föll död till marken.
Assar beordrade sedan sina sju soldater att bygga ett släp som de kunde transportera drakens döda kropp på till kungens slott. Sagt och gjort.
Tio dagar senare kom de äntligen fram till slottet där kungen och alla tjänare väntade.
-Hurra! Draken är död! ropade de.
-Bra gjort, sa kungen. - Som tack för att du räddade kungariket ska du få gifta dej med min dotter.
Men Assar ville inte gifta sej med prinsessan. Han ville hem och berätta om sina hjältedåd för Amira som han hoppades ville gifta sej med honom nu.
Och snart stundade ett bröllop i den lilla byn bortom bergen. Amiras far hade inget val utan var tvungen att låta sin dotter gifta sej med Assar som nu blivit folkets hjälte.
Sen levde de (alltså Assar och Amira) lyckliga i alla sina dagar.
Slut
Jag fick ett "OK" som omdöme av min lärare för denna saga. Så här i efterhand förstår jag ju att den har sina brister och plot-holes. Varför slog inte Assar bara ihjäl draken när han sov? Ville Amira inte gifta sej med Assar från början? Vad hade jag egentligen för kvinnosyn när jag skrev detta om att döttrar kunde giftas bort lite hur som? Hur bra underrättelsetjänst hade kungen egentligen om det tog flera dagar i vildmarken för dem att, till synes oavsiktligt, hitta en gammal gubbe som visste var draken bodde? Vilka var de där tre andra personerna på kungens arbetsrum? Copywriten ska vi nog inte ens diskutera. Vissa kanske märker att jag troligtvis läst Bilbo rätt tätt inpå denna skapelse. I en tidigare version (den skrevs i sjätte klass) hade Assar en häst som var en direkt rip off av Jolly Jumper. Tydligen var jag inte tillräckligt bevandrad i vissa riktningar för att inse det ekivoka namn som Pudrimus...
