back on the blog (långt inlägg)
Det var visst ett tag sen jag skrev nånting här. Faktiskt så länge så jag fick gnugga tankeknölen lite extra för att komma ihåg lösenordet när jag skulle logga in. Sist jag skrev hade jag åkt öppet spår och skulle börja sälja kök. Det var i februari. Nu är det 1:a augusti. Vad har hänt sen sist då? Det har varit väldigt mycket jobb kan jag väl börja med. 5-6 dagar i veckan och i måååånga helgpass. Men it comes with the territory så att säga. Trivs jäkligt bra på jobbet. Jag valde att inte söka nån semester i sommar utan jobbar på. Med facit i hand kanske ett par veckors sammanhängande ledighet inte varit så tokigt. Men jag passar på att vara ledig tre dagar nu, jobbar en dag sen ledig ytterligare två dagar. Till hösten får jag mina första fasta timmar på jobbet. Har försökt träna en del i sommar också, speciellt kondition och löpning. Har gjort rätt hyfsade mil-tider för att vara mej och lyckades t o m springa 1,5 mil vid nåt tillfälle. Förra veckan var jag och Micke i Kvarntorp och utmanade den gamla trappen där. Svettigt värre! Att det dessutom var minst 30 grader varmt gjorde doppet i hästhagsbrottet i kumla efteråt än mer behagligt. En tanke med all löpträning var väl att göra en bra tid i Blodomloppet i slutet på augusti. Nu gick det dock inte att lösa någon ledighet från jobbet så de bidde inge me de. Förra året cyklade jag till jobbet nästan varje dag under maj-september. Ett par dagar i veckan hade jag dessutom gymkläderna packade och åkte direkt till friskis och tränade efter jobbet. I sommar har bilen fått motionera betydligt mer och gympassen lös med sin frånvaro i ett par månader tills härom veckan. Nu när inte vaderna krånglar så mycket som de gjorde för ett par år sen har löpning få bli min huvudsakliga träning med lite styrka som komplement. Att bara gymma har inte riktigt fångat mej även om jag kan tycka att det är roligt emellanåt. Att då tvinga sej iväg flera ggr i veckan blir tyvärr då mer ett stressmoment än nåt att se fram emot. För mycket "måste". Jag grävde fram en gammal skivstång och snickrade i ordning ett eget litet styrkeschema som jag kunnat köra hemma istället. Tror på att ha många olika träningsalternativ att ta till för att hålla variationen igång. Men löpning med musik i lurarna är lätt det bästa! En annan rätt kul motionsform annars är frisbeegolf. Ska försöka nörda in mer på det när jag hinner. Än så länge har det bara blivit ett par rundor i Hästhagen.
En annan cool grej i våras var att gamla tyska power metal-idolerna Helloween kom till Brickebackens IP! Stod längst fram på deras spelning på Metallsvenskan och fick t o m skaka hand med Michael Weikath!! (starstruck deluxe!).
Spelningen återväckte lusten att greja med musik igen och för nån månad sen införskaffade jag en ny portastudio som jag håller på att lär mej nu. Får se vilka skapelser som kan komma utav detta.Alltid kul att leka med musik. Ingen stjärna på det men kul hobby, typ som att fota.
Har även spenderat några tillfällen i sommar med att snacka lite med en kurator på Karla vc om stress och kravbilder och annat. Även om jag styrt livet till en tillvaro som jag trivs bra med så hänger lite skit med från pluggtiden då jag kastade mej iväg utomlands och tillbaka hipp som happ och bodde där det fanns plats och skulle vara duktigast och var jag inte det så dög det inte. Jag har fått beskrivningen att jag kommit in i en slags mental bromssträcka. Även om de gamla stressmomenten tagits bort så måste tar det ett tag att samla ihop sej igen innan man kan börja om. Jag har haft svårt att njuta av nuet pga av den underliggande stress som bott kvar i skallen. T. ex. har saker som normalt är positiva (träning, umgås med vänner etc) i många fall blivit stressmoment för att jag upplevt kravet att jag "måste" vara där eller göra vissa saker. Typiska exempel på hur det påverkat mej är perioder av dålig sömn, negativa tankebanor, känslan av att inte räcka till i olika sammanhang, vara på helspänn utan anledning, bara stänga av och köra på oavsett hur trött jag varit. Hur trevlig en kväll än må ha varit så finns inga känslor kopplade till minnena av den eftersom jag egentligen inte riktigt varit där. Fokus har ofta hamnat på att fixa dessa "måsten" utan hänsyn till mej själv. Jag försöker nu bli bättre på att lyssna på kroppen och knoppen. Sjukt nog har de ggr jag varit hemma sjuk varit de tillfällen som jag kunnat slappna av fullt ut. För då försvinner alla måsten. Hjärnan börjar fatta att dessa gamla "måsten" inte längre är "måsten" utan se det som positiva saker igen. Igår jobbade jag 8.30-19.30 och drog direkt efter jobbet iväg och hängde med Micke och Niklas på fashion pack-torsdag på strömpis och senare harrys. Nu funkar sånt helt ok igen. Visst kan det bli lite körigt med jag upplever inte att hjärnan är kvar i förrgår som tidigare. Börja närma mej ljuset i den där mentala tunneln. Förra veckan var jag ledig två dagar vilka spenderades huvudsakligen på badplatser i länet och kände mej bara jäkligt ledig för första gången på länge.
Sen måste jag nog avhandla sommarens stora sportspektakel; fotbolls-vm. Det blev vm-tips på jobbet och vm-tips med Micke och Karre. Jag vann inget utav dem. Tyskland vann hela skiten. Hoppas få se raklödret även i allsvenskan snart. Nuff said.
Avslutningsvis tänker jag slänga ut frågan: kan mobiltelefoner drabbas av demens? Kopplade just in min iPhone i datorn för att slänga över lite bilder och på mobilen fick jag upp texten "vill du lita på denna dator?". Dom känner ju varann sen länge! Hade den glömt det?
Nu; dusch sen AW! Glad fredag på er!
